Hoppa till innehållet

Jota Ceti

Från Wikipedia
Jota Ceti (ι)
Observationsdata
Epok: J2000.0
StjärnbildValfisken (stjärnbild)
Rektascension00t 19m 25,67416s[1]
Deklination-08° 49′ 26,1111″[1]
Skenbar magnitud ()+3,562[2]
Stjärntyp
SpektraltypK1.5 III[3] eller K1 II + (K)[4]
U–B+1,278[2]
B–V+1,212[2]
VariabeltypMisstänkt[5]
Astrometri
Radialhastighet ()+19,35 ± 0,17[6] km/s
Egenrörelse (µ)RA: -15,15[1] mas/år
Dek.: -37,11[1] mas/år
Parallax ()11,88 ± 0,18[1]
Avstånd2758 ± 4  (84 ± 1 pc)
Absolut magnitud ()-1,2[7]
Detaljer
Massa2,78[3] M
Radie34[6] R
Luminositet398[6] L
Temperatur4 446 ± 18[6] K
Metallicitet-0,09[6] dex
Vinkelhastighet,4[6] km/s
Ålder2,23[3] miljarder år
Andra beteckningar
ι Cet, 8 Ceti, BD-09° 48, FK5 9, HD 1522, HIP 1562, HR 74, SAO 128694. [8]

Jota Ceti (ι Ceti, förkortat Jota Cet, ι Cet) som är stjärnans Bayerbeteckning, är en ensam stjärna belägen i den västra delen av stjärnbilden Valfisken (stjärnbild). Den har en kombinerad skenbar magnitud på 3,56[2] och är synlig för blotta ögat där ljusföroreningar ej förekommer. Baserat på parallaxmätning inom Hipparcosuppdraget på ca 11,9[1] mas, beräknas den befinna sig på ett avstånd av ca 275 ljusår (ca 84 parsek) från solen.

Jota Ceti har det traditionella namnet Deneb Kaitos Shemali.[9] Namnet kommer från det arabiska ordet ذنب الشمالي - ðánab al-shamāliyy, vilket betyder havsmonsterns nordliga svans.

Jota Ceti är en orange till röd jättestjärna av spektralklass K1.5 III[3]. Men Houk och Swift (1999) ger den spektralklass K1 II,[4] vilket skulle ange att den är en ljusstark jätte. Den är vidare en misstänkt variabel med en visuell amplitud på omkring 0,05 magnitud.[5] Den har en uppskattad massa som är ca 2,8[3] gånger större än solens massa, en radie som är ca 34[6] gånger större än solens och utsänder från dess fotosfär ca 400[6] gånger mera energi än solen vid en effektiv temperatur på ca 4  450[6] K.

Jota Ceti bildar en vidsträckt astrometrisk dubbelstjärna, med gemensam rörelse genom rymden,[10] med en stjärna av magnitud 10,40 med en vinkelseparation på 106,4 bågsekunder vid en positionsvinkel på 191° år 2014.[11] Denna följeslagare kan vara en stjärna av spekraltyp K.[4]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, tidigare version.
  1. ^ [a b c d e f] van Leeuwen, F. (2007), "Validation of the new Hipparcos reduction", Astronomy and Astrophysics, 474 (2): 653–664, arXiv:0708.1752 , Bibcode:2007A&A...474..653V, doi:10.1051/0004-6361:20078357.
  2. ^ [a b c d] Jennens, P. A.; Helfer, H. L. (September 1975), "A new photometric metal abundance and luminosity calibration for field G and K giants", Monthly Notices of the Royal Astronomical Society, 172: 667–679, Bibcode:1975MNRAS.172..667J, doi:10.1093/mnras/172.3.667.
  3. ^ [a b c d e] Luck, R. Earle (September 2015), "Abundances in the Local Region. I. G and K Giants", The Astronomical Journal, 150 (3): 23, arXiv:1507.01466 , Bibcode:2015AJ....150...88L, doi:10.1088/0004-6256/150/3/88, 88.
  4. ^ [a b c] Houk, N.; Swift, C. (1999), "Michigan catalogue of two-dimensional spectral types for the HD Stars", Michigan Spectral Survey, Ann Arbor, Michigan: Department of Astronomy, University of Michigan, 5, Bibcode:1999MSS...C05....0H.
  5. ^ [a b] Eggen, O. J. (July 1993), "Evolved GK stars near the sun. I - The old disk population", Astronomical Journal, 106 (1): 80−132, Bibcode:1993AJ....106...80E, doi:10.1086/116622. See p. 97.
  6. ^ [a b c d e f g h i] Massarotti, Alessandro; et al. (January 2008), "Rotational and radial velocities for a sample of 761 HIPPARCOS giants and the role of binarity", The Astronomical Journal, 135 (1): 209–231, Bibcode:2008AJ....135..209M, doi:10.1088/0004-6256/135/1/209.
  7. ^ Ryon, Jenna; et al. (August 2009), "Comparing the Ca ii H and K Emission Lines in Red Giant Stars", Publications of the Astronomical Society of the Pacific, 121 (882): 842, arXiv:0907.3346 , Bibcode:2009PASP..121..842R, doi:10.1086/605456.
  8. ^ "iot Cet -- High proper-motion Star", SIMBAD Astronomical Database, Centre de Données astronomiques de Strasbourg, hämtad 2017-02-06.
  9. ^ Bakich, Michael E. (1995), The Cambridge Guide to the Constellations, Cambridge University Press, p. 116, ISBN 05-214492-19.
  10. ^ Gontcharov, G. A.; et al. (2001), "The proper motions of fundamental stars. I. 1535 stars from the Basic FK5", Astronomy and Astrophysics, 365 (2): 222, Bibcode:2001A&A...365..222G, doi:10.1051/0004-6361:20000010.
  11. ^ Mason, B. D.; et al. (2014), The Washington Visual Double Star Catalog, Bibcode:2001AJ....122.3466M, doi:10.1086/323920.

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]